Om att kräva alltid mera av sig själv…

Jag vet inte hur många inlägg jag har “skrivit” i tankarna, varje dag tänker jag på något jag vill skriva om men….då tillfället kommer då jag skulle hinna skriva, då är det redan raderat förgått.

Min kreativitet försvinner när jag har många praktiska saker jag ska ta hand om. När jag riktigt tänker efter så, har t.ex. min musikpassion försvunnit under tiden då vi fått våra barn. Jag har sålt gitarrerna, mina cd-skivor ligger i en pafflåda sen några flyttar tillbaka. 

Fotograferingen kom jag underfund med när jag väntade våran 3:e och det har varit från och till hur mycket jag orkat släpa kameran med mig.

Jag har aldrig påstått att jag är konstnärlig av mig för, jag har aldrig haft så mycket självförtroende att, jag tyckt jag är bra. Jag kräver av mig själv alltid det bästa, jag blir alltså aldrig så bra att, jag skulle våga “visa mina talanger”, jag håller allt för mig själv.

Kanske är det därför jag har så otrologt svårt att se, vad jag har lyckats med? Jag vill ju inte tro på det att jag är en genom negativ människa, för positivt tänkande kan jag, hur skulle jag annors gå framåt i livet helatiden?

Hur, det är frågan jag ställer mig ofta, hur kan jag bli bättre på att ge ära åt mig själv, dom gångerna jag faktiskt är värd det? Jag har ingen aning faktiskt!? Taktiken att, förhandla med mig själv, det går inte, jag har inte lyckats börja tänka i andra banor. Det hjälper inte med egen positiv feedback, jag är inte tillräckligt trovärdig för mig.

Från tanken, “min kreativitet” till “att tro på sig själv”, det blev en intresaant krok! Egentligen skulle jag skriva om det, hur mycket jag saknar perioden då jag har en massa små “projekt” på gång, mina “konstnärliga” projekt.

Jag hoppas ju att, dom kommer tillbaka efter flytten, för jag har märkt, desto mera barnen växer desto mera tillbringar jag tid med att skriva,lyssna musik, fotografering ja…jag har t.om. börjat sjunga mera hemma. Och på sista tiden, har jag börjat längta efter att börja spela på något instrument…kanske jag ännu ska lära mig spela ett nytt instrument? Man vet aldrig.

Jag önskar, jag kunde vara en gnutta snällare med mig själv och inte nedvärdera mig själv. Jag är så min största fiende!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s