Dörren stängs för sista gången

Jag bär sista sakerna till bilen, sista råskpåsen åker i den nästan fulla soptunnan, en sista blick på huset. Kollar ännu om jag lämnat alla nycklar på köksbänken, sen är det dags att låsa dörren och avsluta ett kapitel återigen. 

Dom 2 åren i Molpe har varit storm, rusk och hårda motvindar men, på samma gång så otroligt givande och härliga. Motvindarna har inte egentligen haft så mycket att göra med själva stället, det senaste året har det stormat till i parförhållandet men, också för mig personligen. För att inte blotta mig för mycket med vårt parförhållande, så kan jag ju bara konstatera att, i sin stora helhet skyller vi båda på gubbens förra jobb, arbetstiderna främst. Jag tror att, vi båda varit extremt trötta det senaste året och när man är trött så, vill man inte förstå den andra, man går runt med en självförsvarsmur hela tiden, man är snabb med att vända taggarna mot motparten.

Mellan stormarna, har solen tittat fram med en enorm kraftkälla. 

Att se, hur skolan löper för äldsta flickan och hur dom äldre barnen har kompisar som dom trivs med, att vara med om allra första bästisen  och att få känna att, man faktiskt hör hemma någonstans. Aldrig har jag känt mig utanför i Molpe, alla har tagit emot en som en ny bybo, fast man varit en “utbyss”.

Det kan ju vara att, det är tackvare barnen man sluppit snabbt in i det lilla sammhället. Men jag vågar påstå att, Moloeborna bara är trevliga och faktiskt vill ha mera bybor för, utan folk kan ju inte en liten by frodas.

På lördagen, då vi körde flyttlasset till vår hemstad var oron borta, oron om att flytten skulle vara ett stort misstag. Det finns några anledningar som väger mycket i “flytta eller inte flytta” -koppen. En anledning är min mormor som håller på att bli dålig, jag vill vara på plats om min mamma behöver en hjälpande hans. Andra anledningen är att jag skall ha möjlighet att vara närmare en församling. Tredje andledningen är den hjälp vi kan få av mina föräldrar och min svärmor och resten av nära bekanta. Fjärde andledningen är att, man själv kan vara till hands.

Tiden får visa hur allt blir, blir det så som vi tänkt oss? 

Min högsta önskan är, att barnen ska få en så trygg barndom som möjligt och DET tror jag att denna lilla stad kan erbjuda.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s