Det blir bara lättare och lättare…

8 år har vi levt mitt i småbarnslivet och nu, när vi håller på att komma ut ur den mest bindande tiden, märker jag att behovet av att fly är stort.

Med att fly menar jag korta stunder, då jag får vara ensam, helt ostört, att fly menar inte att överge, inte i det här sammanhanget.

Hur jag ser på “den mest intensiva tiden” är i princip det att, barn under 3 år kräver uppsyn till 100%. Dina lugna stunder är, när barnen sover och när dom sover är du så trött, så du sover själv. Många saker ändras då barnen fyller 3år. Då har man redan glömt för länge sedan hur babyspyor luktar, vakandet upphör (för de flesta), barnen kan äta själv, blöjorna kanske är ett minne blått. Man kan börja resonera med en 3-åring, man kan faktiskt diskutera i en passlig mängd och, man behöver inte springa efter en hack i häl.

I 8 år har jag levt varje dag för barnen. Jag har faktiskt, handen på hjärtat, satt mig själv på andra plats. Ångrar jag det? Nej.

Jag har försökt “tänka på mig själv”, jag har försökt vara “självisk” men, jag har inte klarat av det. Har det satt spår på mig? Ja.

Jag får anstränga mig för tillfället i sociala situationer, för att vara mig själv. Jag får antränga mig för att “fixa upp mig”. Jag har lagt på mig kilon som jag inte uppskattar på mig själv och jag får kämpa med att inte trycka ner mig själv. Är jag bitter? Nej.

Och det är det som jag är mest stolt över just nu, att jag inte har förbittrat mig på dom 8 åren jag varit inne i en fullständig “mammabubbla”.

Vad menar jag med att smita? Ska jag smita nu för jämnan? Ska jag “börja leva livet”? Nej.

Livet har jag levt fullt ut hittils också, jag har bara tagit det i slowmotion. Och jo! Visst har det varit otroligt tungt emellanåt! Nu är det dags att öka tempot, till en sån nivå att, det inte ska vara så svårt att ta sig ut ur huset. 

Nu börjar det stadiet i livet, då alla ska börja hitta sin egen grej. Barnen ökar kompisskaran sakta men säkert, vi vuxna kan börja ha ett mer socialt liv. Barnen börjar vara lättare att ta med. Och allt farande känns inte så svårt.

Det blir bara lättare och lättare, det krävs bara tålamod. Man måste emellanåt spola tillbaka och se, hur långt vi kommit, fast det nångång känns som om man skulle stampa på samma ställe. 

Det var inte så lätt det här familjelivet som jag nångång trodde men, det är värt alla upp- och nerförsbackar som det för med sig.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s