Orkar du faktiskt….?

Jag försöker låta bli att säga för mycket åt barnen, “akta!”, “kom ner så du inte faller”, “nej, det blir för tungt för dig”……ni vet, jag försöker låta barnen prova på och testa sina egna gränser och styrka. Med att ha 5 barn har jag fått lära mig att, barner vet ganska bra själv sina svagheter och styrkor, vårt mellersta barn t.ex är höjdrädd och han är försiktigaste av alla, sen är resten av 4 olika, någon testar och prövar själv och någon måste man uppmuntra en gnutta. Det är ju inte alltid man lyckas med att, inte ifrågasätta, nu som då slinker orden ur en och ofta ser man att, barnen reagerar på orden med en viss osäkerhet. Det hände mig i går, fast då blev ungen ännu mera peffad  😀

Det är 4km till oss från mina föräldrar och jag bestämde mig att jag börjar cykla den sträckan alltid om möjligt. Föregående natt övernattade vi hos mina föräldrar och på morgonen for jag cyklandes hem med alla 3 pojkar. Uppsättningen, twinsen i cykelkärran och 4-åringen i cykelstolen.

När vi skulle cykla tillbaka till mina föräldrar frågade jag, om storelillebror vill cykla själv, svaret var ja. Jag skruvade bort stödhjulen på cykeln vi hade hemma, för han lärde sig cykla utan för ngr. veckor sedan. Han orkade bra hela vägen och han var nöjd och jag var nöjd, kan ju bara konstatera som i förra inlägget, allt blir bara lättare. Nu har jag bara 2st att dra efter mig.

Det gick några timmar och jag skulle cykla upp till stan igen, denna gång kom storasyster med och twinsen fick “hedersplatsen” i cykelkärran och lillestorebror ville cykla själv….här blev jag lite osäker på, om han verkligen skulle orka, vi skulle dessutom till butiken så det skulle bli sammanlagt 5km. 

Här kom första “orkar du?” frågan.

Jo! Han orkade, riktigt bra dessutom. “9km, det var ju inte så dåligt!”, tänkte jag. Jag hann också tänka vilken tur det va att vi skulle sova hemma, för “nu måste ju pojken vara trött!?”. Eller??

Storasyster frågade på kvällen, om hon ändå skulle hinna simma ännu, om vi cyklade tillbaka till mommo och mofa. Klart man alltid hinner med en simmtur! Man måste ju ta ut all semester, före skolan börjar.

Så, vi cyklade tillbaka och storalillebror ville cykla själv, fast jag försökte lirka honom i cykelstolen.

13km sammanlagt cyklade storalillebror själv och jag som inte ens trodde han skulle orka 4km!  😂

Sista biten sa han, “mamma, ja cyklar fast jag e tlött, mina ben e så tlött så ja nästan somnar”.

Så, nu lovar jag åt mig själv än en gång, jag ska inte underskatta barnens ork och styrka.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s