Jag välkomnar nya rutiner och pusslar bitarna på plats

Första skoldagen, första rasten och Storasyster sprang iväg med sina nya kompisar. Det är helt fantastiskt hur barnen skapar nya kontakter, det behövs bara en fråga: “vill du komma och leka med oss?”.

Det är nu “allvaret” börjar. Hos oss börjar det en ganska annorlunda vardag. För Storasyster är det nya skolan och nya kompisar, för Lillasyster är det förskola som gäller, för Storalillebror ändras det på det viset att han ska vara ensam i sin dagisgrupp, för Twinsen ska börja hos en familjedagvårdare. Och jo, jag ska börja ett nytt jobb, den här gången på dagis (fast jag ska också vikariera på ett äldreboende).

Det är som att lägga mosaik det här, att få allt att fungera. Jag ska hinna vara på många ställen på samma gång och sen ska jag komma ihåg miljoner med nya saker. Jag tänker nästan hela tiden: “Vad är det som jag glömt?!”.

Det är inte så lätt att flytta, inte med 5 barn, man måsta vara på allerten hela tiden, det är många saker som ska vara färdigt fixat före vardagen kan börja. Bästa rådet jag vet är: ” Ta en dag i taget”.

Full rulle med lite “häng”

Hujeda mig, vilken fart vi haft i några dagar! I stort sätt har vi alla saker på plats, sen finns det ju alltid dom där “strö lådorna”, som man inte vet vart dom hör. 

Största “problemet” vi har nu framför oss är, hur vi ska få barnens sovrum funktionelt. Alla barnen ska sova i samma rum och rummet är ett pytterum men, jag har googlat många olika alternativ av små sovrum och jag börjar närma mig något funktionellt. 

Sen så ska gården fixas. Det växer en hel del ogräs och man måste nästan trimma det för att sedan få det att bli en fin gräsmatta. Hela framsidan av huset putsade jag i går men, resten av gården är som en djungel.

Idag fick jag veta att jag har ett jobb som väntar mig fr.o.m nästa månad. Det är ett halvtidsjobb som kommer att vara just passligt med tanke på våra dagisavgifter och dessutom kommer skolbarnen inte behöva vara på eftis/morris.

Mellan allt fixas med saker och jobb har vi naturligtvis varit hos mina föräldrar mellan varven och för att vänja mig själv, så snabbt som möjligt att ta cykel i stället för bil så, har jag lånat mammas cykel och pendlat med den. 

Bäst att bli van med detta för, min bil ska till skroten nästa vecka! 

Så har vi naturligtvis försökt ta det lugnt emellanåt också.

Dörren stängs för sista gången

Jag bär sista sakerna till bilen, sista råskpåsen åker i den nästan fulla soptunnan, en sista blick på huset. Kollar ännu om jag lämnat alla nycklar på köksbänken, sen är det dags att låsa dörren och avsluta ett kapitel återigen. 

Dom 2 åren i Molpe har varit storm, rusk och hårda motvindar men, på samma gång så otroligt givande och härliga. Motvindarna har inte egentligen haft så mycket att göra med själva stället, det senaste året har det stormat till i parförhållandet men, också för mig personligen. För att inte blotta mig för mycket med vårt parförhållande, så kan jag ju bara konstatera att, i sin stora helhet skyller vi båda på gubbens förra jobb, arbetstiderna främst. Jag tror att, vi båda varit extremt trötta det senaste året och när man är trött så, vill man inte förstå den andra, man går runt med en självförsvarsmur hela tiden, man är snabb med att vända taggarna mot motparten.

Mellan stormarna, har solen tittat fram med en enorm kraftkälla. 

Att se, hur skolan löper för äldsta flickan och hur dom äldre barnen har kompisar som dom trivs med, att vara med om allra första bästisen  och att få känna att, man faktiskt hör hemma någonstans. Aldrig har jag känt mig utanför i Molpe, alla har tagit emot en som en ny bybo, fast man varit en “utbyss”.

Det kan ju vara att, det är tackvare barnen man sluppit snabbt in i det lilla sammhället. Men jag vågar påstå att, Moloeborna bara är trevliga och faktiskt vill ha mera bybor för, utan folk kan ju inte en liten by frodas.

På lördagen, då vi körde flyttlasset till vår hemstad var oron borta, oron om att flytten skulle vara ett stort misstag. Det finns några anledningar som väger mycket i “flytta eller inte flytta” -koppen. En anledning är min mormor som håller på att bli dålig, jag vill vara på plats om min mamma behöver en hjälpande hans. Andra anledningen är att jag skall ha möjlighet att vara närmare en församling. Tredje andledningen är den hjälp vi kan få av mina föräldrar och min svärmor och resten av nära bekanta. Fjärde andledningen är att, man själv kan vara till hands.

Tiden får visa hur allt blir, blir det så som vi tänkt oss? 

Min högsta önskan är, att barnen ska få en så trygg barndom som möjligt och DET tror jag att denna lilla stad kan erbjuda.

Tjolahopp!

Kikar in hit mellan varven och börjar skriva några rader men, blir avbruten varje gång inom någon minut. Jag kan med gott sammvete säga att, min tid inte riktigt räcker till just nu till allt. Själva vardagen är inte så intensiv men, dagarna jag jobbar morgonskift vaknar jag kl.5:00 och jag har aldrig varit en morgonmänniska så, det vill bli lite slött på eftermiddagarna hos oss. Som kvällsmänniska kommer jag ju igång klockan 8 på kvällen, så ni förstår att det inte riktigt går ihop med det att, jag skall vakna klockan 5!  😀 

Twinsen blir snart 3år och nog märker jag, att det blir lättare och lättare helatiden. Den här flytten skulle inte varit möjlig i fjol, för då kunde man inte lämna pojkarna ensam många sekunder. Nu har jag hunnit med ganska mycket, förråden börjar bli tömda och en del av köksskåpen är tomma. Mitt projekt – “tömma garaget” har jag börjat med och lyckats föra ett lass med skrot till återvinningsstation och igår fick vi 19 ringar förda till bilservicen i Molpe, för att dom sen separerar ringarna från fäljarna.

OCH, naturligtvis har jag barnen med, det är det som gör denhär flytten speciell….jag har inte andra parten och hjälper till, det mesta ska jag göra själv, med barnen.

Oj, vad ni kommer att måsta läsa om flytten ännu! Det är 1 månad kvar och tankarna kring flytten vill inte släppa. Fortfarande känns flytten både rätt och fel, det känns som om “kapitlet” i Molpe inte är avklarat ännu, jag är inte beredd att släppa stället. Omständigheterna får ändå tala och flytten är just nu den rätta lösningen.

Nu börjar i varjefall nedräkningen….3….2….1….0…!

Flytten som suger ut all energi

Jag önskar mig just nu, en ensam stund eller en hel dag eller….jag vet inte hur länge men, jag skulle behöva tillfället att lugna ner min ärthjärna. Nu har jag miljoner med tankar och det bara snurrar i huvudet, jag har svårt att koncentrera mig på nåt.

Jag hoppas att, allt lugnar ner sig senast när vi flyttat, men jag vet inte….det finns ju massor att göra efter flytten också tills vi får vardagen att rulla där också.

Nångång skulle jag bara vilja fega mig ur hela flytten, fortsätta här och leva “den tråkiga” vardagen jag alltid önskat mig. Nu strulade vi ju till detta, med att komma på att vi ska flytta! Just när vi skulle ha fått någonslags balans.

För att inte låta för dyster så, litar jag nog på det att, allt fixar sig. Den här sommaren kommer bara att vara lite speciell, med mycket att ordna och en nypa stress och många motgångar, det är jag beredd på. 

Emellanåt blir jag bara så ångestfylld, med att bara att tänka att, vi kommer i kontakt med nya människor IGEN, barnen ska börja ny skola/dagis IGEN, jag måste få in en fot till någon arbetsplats IGEN. Dessutom har jag denna gång vissa tillfällen jag måste konfrontera, med tanke på att vi flyttar till hemstaden, man har sitt förgångna där, sina “skelett” i skåpet, som man försökt gömma och glömma. Fast det inte är stora saker åt någon annan men, för mig är dom det, det är såna saker som hänt och som har rört mina känslor. Man kan inte göra så mycket åt det, hur man upplever saker och ting, det är bara att bearbeta dem i efterhand.

Jag tror, det här kommer att vara den mest skrämmande flytten vi har gjort. Men jag tror den också kommer med många bra saker….tiden visar.

Dags att börja ett nytt kapitel

Den här dagen är starten till vår flytt till vår hemstad. Min man började på ett nytt jobb och detta betyder att, han är borta i veckorna och kommer hem på veckosluten. Om allt går som det ska och vi hittar ett nytt hem, så flyttar vi i Juli. För mig betyder det många ensamma nätter med barnen och mycket pusslande i vardagen. 2,5 månader och sen får vi vara som familj igen, allt hänger nu på att hitta ett hem, allt annat är fixat. 

Är jag orolig?

Ja! Så klart! Det jag är mest orolig över är, om jag ska orka driva igenom veckorna, alla kvällar och tidiga väckningar, jobb, skola, dagis och sen ska jag komma ihåg alla viktiga datum och…..ja, ni vet….småbarnslivet!

Åtminstone är jag redan van med att inte ha någon egentid och sen kan jag ju se fram emot lite egentid när vi fått flytten fixad men, nu gäller det bara att ha huvudet kallt.

I kväll ska jag göra jobbansökan, bara barnen går och lägger sig. Det blir lite i sista minuten, för ansökningarna ska vara inlämnade i morgon kl.15. Tur är väl det att, jag har kväll i morgon, så gör det inget fast jag kommer sent i sängen.

Det här blir 8. flytten för min del. Jag vet inte NÄR vi ska hitta vårt hem!? Eller kanske vi aldrig hittar det heller? Det var en tid sedan då jag trodde att vi hittat vår plats, men tydligen inte. Och blir detta vår sista flytt? Det vet jag inte heller, det jag vet är att, jag litar på att detta är det rätta beslutet just nu, sen vad framtiden har i bagaget för oss längre fram ja, det vet jag inget om. Vi tar en dag i taget, det blir vad det blir och går det riktigt tokigt så måste vi fixa det.

Jag kan ju alltid trösta mig med att, den här gången är jag åtminstone INTE (viktigt ord hade lämnat bort här!!) gravid, då vi flyttar!  😅