Dörren stängs för sista gången

Jag bär sista sakerna till bilen, sista råskpåsen åker i den nästan fulla soptunnan, en sista blick på huset. Kollar ännu om jag lämnat alla nycklar på köksbänken, sen är det dags att låsa dörren och avsluta ett kapitel återigen. 

Dom 2 åren i Molpe har varit storm, rusk och hårda motvindar men, på samma gång så otroligt givande och härliga. Motvindarna har inte egentligen haft så mycket att göra med själva stället, det senaste året har det stormat till i parförhållandet men, också för mig personligen. För att inte blotta mig för mycket med vårt parförhållande, så kan jag ju bara konstatera att, i sin stora helhet skyller vi båda på gubbens förra jobb, arbetstiderna främst. Jag tror att, vi båda varit extremt trötta det senaste året och när man är trött så, vill man inte förstå den andra, man går runt med en självförsvarsmur hela tiden, man är snabb med att vända taggarna mot motparten.

Mellan stormarna, har solen tittat fram med en enorm kraftkälla. 

Att se, hur skolan löper för äldsta flickan och hur dom äldre barnen har kompisar som dom trivs med, att vara med om allra första bästisen  och att få känna att, man faktiskt hör hemma någonstans. Aldrig har jag känt mig utanför i Molpe, alla har tagit emot en som en ny bybo, fast man varit en “utbyss”.

Det kan ju vara att, det är tackvare barnen man sluppit snabbt in i det lilla sammhället. Men jag vågar påstå att, Moloeborna bara är trevliga och faktiskt vill ha mera bybor för, utan folk kan ju inte en liten by frodas.

På lördagen, då vi körde flyttlasset till vår hemstad var oron borta, oron om att flytten skulle vara ett stort misstag. Det finns några anledningar som väger mycket i “flytta eller inte flytta” -koppen. En anledning är min mormor som håller på att bli dålig, jag vill vara på plats om min mamma behöver en hjälpande hans. Andra anledningen är att jag skall ha möjlighet att vara närmare en församling. Tredje andledningen är den hjälp vi kan få av mina föräldrar och min svärmor och resten av nära bekanta. Fjärde andledningen är att, man själv kan vara till hands.

Tiden får visa hur allt blir, blir det så som vi tänkt oss? 

Min högsta önskan är, att barnen ska få en så trygg barndom som möjligt och DET tror jag att denna lilla stad kan erbjuda.

Dags att börja ett nytt kapitel

Den här dagen är starten till vår flytt till vår hemstad. Min man började på ett nytt jobb och detta betyder att, han är borta i veckorna och kommer hem på veckosluten. Om allt går som det ska och vi hittar ett nytt hem, så flyttar vi i Juli. För mig betyder det många ensamma nätter med barnen och mycket pusslande i vardagen. 2,5 månader och sen får vi vara som familj igen, allt hänger nu på att hitta ett hem, allt annat är fixat. 

Är jag orolig?

Ja! Så klart! Det jag är mest orolig över är, om jag ska orka driva igenom veckorna, alla kvällar och tidiga väckningar, jobb, skola, dagis och sen ska jag komma ihåg alla viktiga datum och…..ja, ni vet….småbarnslivet!

Åtminstone är jag redan van med att inte ha någon egentid och sen kan jag ju se fram emot lite egentid när vi fått flytten fixad men, nu gäller det bara att ha huvudet kallt.

I kväll ska jag göra jobbansökan, bara barnen går och lägger sig. Det blir lite i sista minuten, för ansökningarna ska vara inlämnade i morgon kl.15. Tur är väl det att, jag har kväll i morgon, så gör det inget fast jag kommer sent i sängen.

Det här blir 8. flytten för min del. Jag vet inte NÄR vi ska hitta vårt hem!? Eller kanske vi aldrig hittar det heller? Det var en tid sedan då jag trodde att vi hittat vår plats, men tydligen inte. Och blir detta vår sista flytt? Det vet jag inte heller, det jag vet är att, jag litar på att detta är det rätta beslutet just nu, sen vad framtiden har i bagaget för oss längre fram ja, det vet jag inget om. Vi tar en dag i taget, det blir vad det blir och går det riktigt tokigt så måste vi fixa det.

Jag kan ju alltid trösta mig med att, den här gången är jag åtminstone INTE (viktigt ord hade lämnat bort här!!) gravid, då vi flyttar!  😅